Night of the living dead

Det är tidig söndagseftermiddag. Solen skiner och det är milt. Jag börjar faktiskt bli sugen på att gå en promenad. Det kan tyckas förvånande med tanke på gårdagens övningar.

Som ett led i att delta på Fotrally 2014 vill jag träna på min uthållighet. Därför fungerade gårdagens evenemang #1milvartredjetimme som ett utmärkt träningstillfälle. Vi samlades strax innan midnatt hemma hos PerOla och snart bar det av på den första av totalt åtta mil under ett dygn. PerOla kände av halsen och under de kommande fyra sträckorna hade jag delvis sällskap av Niklas och Fredrik.

De tre sista sträckorna avverkade jag själv och det var nu det blev riktigt tufft. Från att ha hållit ett tempo på runt 6:30 per kilometer halkade jag under min första solosträcka ned till 7:30 per kilometer. Den sjunde sträckan öppnade i ett ännu lägre tempo och snart fick jag ont på framsidan av vänster ben, hela vägen från höften ned till foten. Jag märkte att om jag på mina stumma ben sprang på ett speciellt sätt märkte jag inte smärtan mer än vid enstaka fotisättningar. Tempot låg då på runt 10 minuter per kilometer och jag hade sex kilometer kvar. Jag bestämde mig för att promenera resten av sträckan.

Under den åttonde och sista sträckan som startade klockan nio på kvällen bestämde jag mig för att gå från början. En passande omgivning tyckte jag var Skogskyrkogården så jag vandrade mellan de dödas gravar i mörkret och fantiserade om vad som rörde sig mellan granruskor och gravstenar.

Niklas tar en  välbehövlig paus under femte sträckan