Att lära av mina misstag

Igår morse fick jag en lektion i ödmjukhet. Efter att under ett par månader stadigt ha ökat både längd och tid på mina långpass gick jag in i väggen. Som jag sa i mobilen till en av mina arbetskamrater: "Jag är slut som människa." I fredags sprang jag 27 kilometer med nio kilo på ryggen. I lördags och söndags körde jag ett back- och ett intervallpass. I måndags sprang jag drygt tio kilometer och i tisdags sprang jag ett tidigt morgonpass med några spurter mot slutet.

Jag kände mig stark och allt kändes bra inför onsdagens planerade 30-kilometerspass. Jag hade några kilo mindre på ryggen än i fredags så jag trodde inte att det skulle bli några problem. Men redan efter några kilometer märkte jag att jag hade svårt att hålla mitt planerade tempo på 6:30 per kilometer. Efter en mil började jag planera om min tänkta rutt så att jag skulle komma fram i tid till jobbet. Vid 18 kilometer började jag känna mig rejält trött och några kilometer senare formades insikten att jag inte skulle ta mig fram springande i 30 kilometer.

När jag sprungit knappt 24 kilometer bestämde jag mig att börja promenera istället. Jag är inte van att ge upp mina träningsmål och att kroppen tar helt slut som den gjorde har jag knappt någon erfarenhet av under mina år som motionär. I den stunden var det skönt att ha föreläsningen med Simone Moro - en italiensk bergsbestigare - i färskt minne. Han berättade i måndags på Chinateatern att det inte är något misslyckande att inte nå sitt mål. Han ser sina expeditioner som ett utforskande och ett upptäckande. Hans budskap var således att oavsett om vi uppnår det vi planerat eller inte har vi blivit rikare på erfarenhet.

I mitt fall kunde jag identifiera fyra komponenter som bidrog till att min kropp sa nej:
1. Många dagars ganska hårda påfrestningar i form av löpning.
2. Ganska lite sömn dagarna innan, fem respektive sex timmar.
3. För lite vatten under löppasset, bara 0,8 liter.
4. En fastedag dagen innan ett långpass.

Med drygt två veckor kvar till Sörmland Ultra Marathon kommer jag ändå dra ner på träningsmängden, men jag hoppas att jag tar med mig erfarenheten från detta löppass in i framtiden och istället gör nya misstag så jag får chans att lära mig ännu mer. På något sätt hoppas jag att denna erfarenhet gör att jag också står bättre rustad inför Fotrally 2015.