Kombinationen hjärna och fötter

I går genomförde jag Hässelbyloppet. Jag hade två mål; att slå mitt personbästa och att komma under 45 minuter. Jag lyckades klara bägge målen, men inte med så bred marginal som jag hade hoppats. I början av loppet trodde jag att jag skulle komma under 43 minuter. Under sjätte till åttonde kilometern höll jag ett tempo som låg över mitt planerade genomsnitt så jag fick kämpa hela vägen in i mål för att lyckas.

För första gången sprang jag milen snabbare än 45 minuter

Varför skriver jag då så mycket om löpning i denna blogg som handlar om ett lopp där en ska gå? Det finns olika anledningar till detta. För det första tror jag att en bra förutsättning för att komma långt i Fotrally är att kroppen är van vid att röra på sig. En annan anledning är att de som tar sig längst under Fotrally verkar vara ultralöpare hela bunten. För mig fungerade därför Hässelbyloppet som ett fartpass inför Sörmland Ultra Marathon som jag ska springa nu på lördag.

Men den främsta anledningen för mig att skriva om annat motionsutövande än gång och promenader i denna blogg är nog ändå min förhoppning att oavsett utmaning kan jag överföra min erfarenhet till Fotrally. Att sätta mål och genomföra dem stärker tilliten till min förmåga att sätta upp och klara av nya mål. Vad jag förstått av vetenskapliga undersökningar ökar chansen att uppnå det jag vill om jag har en positiv förväntan och även en praktisk erfarenhet som backar upp min positiva förväntan. För mig är det viktigt med faktiska resultat. Jag tror inte jag kan ligga på sängen och visualisera hur jag går två dygn i sträck och så kommer jag lyckas. Däremot om jag kombinerar hjärna och fötter kan jag nog ta mig riktigt långt.