Konditionsträning med förhinder

På grund av mitt högerben som vägrar bli bra har de senaste månadernas konditionsträning bestått av konditionsmaskiner. Det är därför med glädje jag sett fram emot en tur norrut för att dela skidåkning med några vänner som laddar inför Vasaloppet. Det är ju först de senaste dagarna det gått att åka längd i Stockholm.

Mitt aktivitetsband och min skadade tumme

I går begav vi oss ut på ett tvåtimmarspass. Jag bävade lite inför sträckan, men de sa att de skulle ta det lugnt. Vi gav oss av i ett makligt tempo och benet kändes, men inte värre än i konditionsmaskinerna. Men så... i en brant utförsbacke lyckades jag inte stå på benen utan ramlade och skadade tummen. Nu kan jag inte heller staka så där försvann ett alternativ att träna konditionen utomhus.

I dag tog jag en längre promenad i snöfallet och det blev en hel del pulsande på oplogade landsvägar. I morgon ska jag testa att cykla mountainbike med dubbdäck, så får jag lite mer utomhusträning innan jag återvänder hem till Hökarängen. Vi får se om tummen klarar av att hålla i styret.

Annars förlitar jag mig mest på mitt aktivitetsband som varnar mig när jag suttit stilla för länge. Ett par hundra steg i timmen håller aktivitetsbandet i schack. Den lilla mängden steg kommer inte ta mig långt på Fotrally, men i kombination med långa promenader kommer jag nog att ta mig längre än förra årets 13 mil.