tisdag 30 juni 2015

Eftertankens kranka blekhet - ett bokslut över två års ständigt promenerande

Nu har det gått några dagar sedan mitt andra Fotrally och det är dags för ett bokslut. Det har varit ett par fantastiska år med ett fokus och en upptagenhet i tankarna som till och med överträffar de två år jag genomfört en svensk klassiker. Jag var mer taggad inför första året, med nybörjarens nyfikenhet och ibland högmod inför den kommande prestationen. Inför årets rally tränade jag inte alls lika mycket, till stor del beroende på den ben/höftskada jag dragits med sedan i oktober.

Eftersom vi människor är lata (=att vi ofta tar den kortaste vägen för att tillgodose våra behov) gör jag det enkelt för mig och klistrar in två frågor och mina svar från Facebook. Efter dessa kommer några avslutande tankar.

Markus Blomqvist Vad lär du dig? 

Jag lär mig (rent konkret och inte bara teoretiskt) att kroppen har mycket mer att ge än vad psyket vill få oss att tro. Jag lär mig att kunna ignorera psyket och prestera mer än vad som känns bekvämt, men också att lyssna på vad jag upplever som meningsfullt/meningslöst och inte pusha den gränsen för långt. Jag lär mig att människor helt utan egen materiell vinning (utom den egna behovstillfredsställelsen) - utan tvärtom med faktisk materiell förlust - älskar att stödja och bidra till andra människor, även människor de aldrig träffat och kanske aldrig kommer träffa igen. Jag lär mig att vara ödmjuk och uppskatta människors prestationer oavsett deras resultat. Jag lär mig att livet är för kort för att låta oss styras av andras förväntningar eller mina fantasier om andras förväntningar. Jag lär mig att tillräcklig förberedelse är en god förutsättning för ett önskvärt resultat, men att jag också kommer långt med otillräcklig förberedelse - och att det är helt ok.

Peter Bjurenstedt Det måste vara en hel del reflexer man bara ignorerar?

Om jag säger så här: Kroppen är en fantastisk skapelse som hela tiden signalerar vad vi behöver. Ibland anpassar sig kroppen till att signalera sådant vi inte behöver (droger, socker i för stora mängder etc). Ibland signalerar kroppen "nu räcker det" när vi gör saker som sträcker sig utanför vår bekvämlighetszon. Den zonen kan vi utvidga, t.ex. genom konditions- eller styrketräning. Vill vi prestera bättre än vi tidigare gjort kommer kroppen signalera "nu räcker det" och då får vi gå in med vår viljestyrka och inte göra vad kroppen ber oss om. Här finns en utmaning för oss människor. Skulle vi bara lyssna på kroppen kanske vi skulle ligga på soffan och äta godis och chips hela dagarna. Men å andra sidan kanske det inte alls handlar om att lyssna på kroppen utan mer om inlärda beteenden. Om vi verkligen på djupet skulle lyssna på kroppen kanske vi skulle få den motion och de näringsämnen vi behöver utan att gå till överdrift. En tävling som Fotrally handlar till stor del om att inte lyssna på kroppen och förnuftet, utan att med viljestyrka pressa kroppen till vad den maximalt klarar av, vilket väl kan vara ok någon enstaka gång, men som inte nödvändigtvis är nyttigt eller optimalt. Långt svar på en kort fråga. Fråga igen om det är något jag missat.

Jag tror att vi alla - även de av oss som skulle kunna kallas för högpresterande - inte lever upp till vår fulla potential och förmåga. Och då menar jag inte att vi allihop ska pressa oss till vår yttersta fysiska förmåga. Vi människor har en enorm kapacitet att utföra storslagna handlingar i stort och smått. Fotrally är bara ett exempel på hur vi kan leva ut denna förmåga.

För mig ingår Fotrally i ett mycket större sammanhang än bara en extrem och knasig tävling. För mig blir Fotrally en metafor för livet själv. Fotrally ger i alla fall mig inspiration till att se vilka andra områden i livet jag kan utveckla och utvidga mina gränser inom. Jag vill leva ett liv utan att låta mig begränsas av normer och konventioner, av mina egna eller andras förväntningar, av min rädsla och mina fantasier för vad andra ska tycka, av min egen historia eller de ramar som mina olika identiteter sätter upp för mig. Jag vill leva, älska, skapa och njuta så mycket jag bara kan. Jag vill fira uppnådda mål och sörja förlorade drömmar i så stor utsträckning att jag kan leva och vara närvarande i nuets alla vindlingar och möjligheter. Jag vill vara med och skapa ett samhälle där vi alla ges dessa förutsättningar. Och jag vill göra allt detta i ett sammanhang med andra människor, i en förståelse av att vi alla är ömsesidigt beroende av varandra, med en medvetenhet att jag inte kan uppnå ett fullvärdigt liv på bekostnad av andra människors välbefinnande.

I årets Fotrally upplevde jag flera timmar i sträck meningslöshet och motivationsbrist. Jag hade kapacitet att gå längre, men jag hade inte lust. Det är en erfarenhet jag tar med vidare i livet. Precis som jag skrivit tidigare behöver vi offra något - till exempel bekvämlighet - för att uppnå något vi eftersträvar. Förmågan att motstå omedelbar behovstillfredsställelse är en förutsättning för personlig, mental och fysisk utveckling. Själv behöver jag både kunna offra och njuta i balans för att jag på lång sikt ska må bra. Jag vill inte leva ett liv där jag alltför länge lägger delar av livet på väntehyllan.

Fotrally har upptagit stora delar av mitt liv och efter årets lopp inser jag att jag inte vill låta så mycket energi, tid och tankeverksamhet gå till något där jag upplever så pass mycket meningslöshet som jag gjorde i denna upplaga av Fotrally. Därför har jag bestämt mig för att inte anmäla mig till nästa års spektakel. Men vem vet, jag kanske kommer igen något annat år med en uppgraderad medvetenhet kring mitt deltagande?

Slutligen vill jag förtydliga att allt detta handlar om mina tankar om mig själv. Om du läser in kritik av dina egna eller andras motiv ligger det kanske i min bristande förmåga att i skrift uttrycka mina tankar parat med dina tolkningar av min text (även detta kan tolkas som kritik, men det är inte min intention). Språket är ett trubbigt verktyg för att uttrycka vårt inre, men det är det verktyg vi har.

Än en gång tack till alla som varit med mig på min resa och alla er som gör Fotrally möjligt!

Och grattis Fredrik till din vansinniga segermarsch!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar