Att sätta mål och tävla mot sig själv och andra

Fotrally är en tävling, måhända unik och den enda i sitt slag, men ändock en tävling. En tävling har vinnare och förlorare. Filosofiskt kan vi hävda att alla som deltar i Fotrally är vinnare. Att överhuvudtaget ge sig ut och gå så långt som vi aldrig tidigare har gått i vårt liv (som jag tror att de flesta deltagare gör) är en prestation i sig. Till slut står det i alla fall en person där som har kammat hem första platsen.

Vad jag förstår har de flesta som tävlar på en högre nivå någon form av mål, något att sträva efter och försöka uppnå. Målet kanske handlar om att komma först i en tävling, ett mål där vi är beroende av att de andra inte presterar lika väl som en själv. Eller så kanske målet handlar mer om något vi har större kontroll över, att exempelvis att slå sitt personbästa.

Många gånger har jag hört människor säga ”Jag tävlar bara mot mig själv”. Det kanske är en mer ödmjuk inställning till sitt tävlande än ”Jag ska prestera bättre än de andra”? Samtidigt tycks det vara en del av samma konkurrenstänkande, om än att jag inte jämför mig med andra.

Inför förra säsongens Fotrally satte jag upp en mängd mål, 15 stycken tror jag att det var. Jag skulle gå längre än jag någonsin tidigare hade gått, jag skulle klara 24 timmar, jag skulle slå mina lagkamraters sämsta tider i tidigare Fotrallyn med mera. Varje gång jag uppnådde ett mål åt jag en maltvåffla (en holländsk kaka). Jag kanske uppnådde hälften av mina mål (och kunde därför njuta av mina resterande maltvåfflor under längre tid).

Uppriktigt sagt vet jag inte om mina mål hjälpte mig att ta mig längre än om jag inte hade haft några mål alls. Det finns de som säger att när de uppnått sitt mål så tappar de motivation att fortsätta. Fotrally är ju också en så pass speciell tävling att det kan vara svårt att sätta något mål eftersom ingen vet när det tar slut.

Eftersom min benskada jag drog på mig i höstas inte har gett med sig – min fysioterapeut tror att det har något med höften att göra – har jag svårare än vanligt att förutse hur min kropp kommer att reagera. Jag kanske bara klarar att gå i sex timmar eller så kommer jag galant upp i 48 timmar. Hursomhelst kommer jag i år inte att ta med mig några maltvåfflor. Jag sätter inte upp några mål och jag tävlar inte mot mig själv. Vem vet, det kanske är ett vinnande koncept?

Två år, två upplägg

Nu är det bara drygt två månader kvar till starten för den långa marschen. Jag måste säga att jag var i bättre skick och mer förberedd förra året. Jag dras fortfarande med min diffusa benskada; min nuvarande fysioterapeut tror att det kan vara någon nerv bland ryggkotorna som är i kläm och som strålar ner i högerbenet. Idag gör det inte ont, men jag har en konstant molande känsla som jag vill bli kvitt!

Längdåkning i Ramundberget, fin träning inför Fotrally

Den här säsongen har det på grund av mitt ben blivit mer alternativ träning. Jag har fått träna mitt tålamod på konditionsmaskiner som jag förr har skytt som pesten. Nu har jag kört konditionspass på mellan en halvtimme och en timme och en kvart på motionscykel, crosstrainer, roddmaskin och stakmaskin. Den sistnämnda hade jag nytta av då jag föregående vecka var uppe i fjällen och åkte både längd och utför. Jag har de sista veckorna tagit mig an löpningen på ett försiktigt sätt. Nu är jag uppe i 3x3 minuter löpning varannan dag. Jag har känningar i mitt ben, men inte någon smärta.

Jag har inte heller gått så långt inför årets Fotrally som föregående säsong, som mest har det blivit drygt 14 kilometer. Många dagar blir det ett par kortare promenader på en halvtimme. Förra året var jag också mer fundamentalistisk när det gällde mitt sittande; jag stod ständigt upp på jobbet och vägrade sitta på pendeltåg och tunnelbana, allt för att förbereda kroppen på långvarig plåga. Inför förra årets Fotrally tränade jag även uthållighet på det mentala planet; jag lyssnade inte på musik eller ljudböcker under mina timslånga promenader. I år lyssnar jag på ljudböcker hela tiden.

Eftersom förutsättningarna för min uppladdning och mina egna förberedelser inför detta års Fotrally skiljer sig från förra årets ska bli spännande att se om det gör någon större skillnad för mitt resultat. Jag har svårt att föreställa mig hur mitt ben kommer reagera på många mils promenad, men om det går bra skulle det ju vara himla roligt att gå längre än förra årets 26 timmar.