Istället för träning: orienteringsteori och smärtstillande |
Ganska snart märkte jag att benet inte var i så bra skick och ett par timmar in i promenaden började jag halta mer och mer. Jag gick tolv kilometer på drygt tre timmar och ringde sjukvårdsupplysningen som rekommenderade mig att gå till min husläkare. Senare på kvällen kunde jag inte stödja på min fot och jag fick gå med kryckor.
På tisdagen fick jag smärtstillande och antiinflammatorisk medicin på recept och läkaren trodde att det var överbelastning, kanske någon kota som tryckte på någon nerv. Som alltid när jag har någon åkomma intalar jag mig själv att vara tacksam och njuta av livet när jag är frisk. När jag är vid god hälsa tenderar jag att ta det för givet.
Så nu försöker jag njuta av min möjlighet att göra saker stillasittande och det är inte så dumt. Speciellt när smärtan släpper en del och jag kan ta mig fram utan kryckor igen. Får bara se till att starta lugnt och fint när jag har återhämtat mig. Som tur är börjar jag inte klättra på väggarna när jag är utan träning några dagar. Jag vet inte hur det kommer sig, men jag har noterat det förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar