Silly walks

Fotrally närmar sig. Nu är det snart bara en månad kvar innan årets begivenhet äger rum. Detta blogginlägg ägnar sig åt fötter och ben, och vad kan vara ett mer passande ämne för denna blogg?
Vis av förra årets Fotrally – där jag fick ont på framsidan av vänster fot och smalben – har jag mer eller mindre flitigt ägnat mig åt tålyft. Jag sätter något tungt på foten och med hälen i golvet lyfter jag upp tårna. En arbetskamrat och före detta muskelbyggare sa att jag då tränar den så kallade brevbärarmuskeln.

Något annat jag ägnar mig åt är att stretcha höger häl genom att sätta foten någon decimeter från en vägg och fälla fram knäet mot väggen utan att lyfta hälen. En kiropraktor jag var hos för ett år sedan berättade att orsaken till att jag fick ont i vänsterbenet var att min högerfot inte är lika rörlig som vänsterfoten och att jag då kompenserar detta genom att belasta vänsterfoten mer.

Det ska bli spännande och se om dessa övningar har lett till något resultat.

Min fysioterapeut som jag gått hos i drygt en månad tror sig ha konstaterat att min envisa skada i högerbenet har något med höften att göra. Jag har fått olika övningar som ska stärka diverse muskler i benen och höften. De flesta övningarna är enbenta, så benen får samma belastning utan att det ena benet kompenserar för det andra. Förhoppningsvis ger detta också utslag i årets rally.

Annars går jag mest omkring och distraherar mig från att sätta upp något mål på grund av mitt högerben. Några saker jag tränar på och som jag kommer göra under fotrallyt är att gå på olika sätt och i olika hastighet. Jag kommer lyfta på knäna, ta kortare och längre steg, småjogga till täten och sätta mig och vila medan jag inväntar bajamajan. Allt för att inte fötterna ska utsättas för alltför monotona rörelser.

Jag har också tränat på andningen. Jag har en tendens att påbörja och avsluta in- och utandningen på samma fot. Pågår detta tillräckligt länge blir kroppen felbelastad, läs mer här. Jag har därför testat att andas in och ut olika länge. Det jag har fastnat för är att andas in fyra steg och andas ut fem steg. Detta är inte något jag lyckats automatisera, så det blir nästan som en mindfulnessövning.

På grund av mitt ben har löpningen inte kommit igång på det sätt jag vill. Lydig som jag är har jag dock följt fysioterapeutens förslag att löpa kortare sträckor med vila emellan. Nu är jag uppe i tre gånger fem minuter och det är bara att öka om benet inte förvärras.

Sammanfattningsvis innebär detta att ni i år inte bara får se Niklas Grebäck flänga runt i mystiska positioner. En positiv bieffekt är att det blir lite skamträning också: om inte Fotrally i sig är nördigt, så garanteras nördigheten av mystiska gångstilar till allmän beskådan. Se även detta.