För drygt ett år sedan skrev jag mitt senaste inlägg i denna blogg med ett adjö till Fotrally. Sammanfattningsvis tyckte jag att mitt fokus på en skittråkig upplevelse tagit för mycket tid i anspråk (för en mer nyanserad analys rekommenderar jag dig att läsa inlägget här).
Efter att halvhjärtat följt årets upplaga och imponerats av min forna lagkamrat PerOlas engagemang, uthållighet och slutliga seger (Ett stort grattis PerOla!), började det återigen att klia i benen. Så jag anmälde mig igen (för tredje gången). Och jag gjorde det verkligen i tid; dagen efter var loppet fulltecknat. Anledningen till att Fotrally för första gången är fullspäckat beror med största säkerhet på dokumentären om 2014:s upplaga av loppet, Maratonmarschen - en vaken mardröm, som kan ses på SVTplay i 11 dagar till.
Första året tog kroppen slut (fick ont i foten) och andra året tog psyket slut (kändes tråkigt och meningslöst). Jag vill nog ändå testa min förmåga att uthärda, att uppbåda en vilja att ge mitt yttersta eller att kanske helt släppa viljan och bara vara helt närvarande i stunden. Så frågan är vad jag ska göra annorlunda i år?
Jag tror en nyckel för mig är att inte vara så fokuserad. Visst ska jag förbereda mig, ha bättre utrustning, större supportväska och mer varierad mat än föregående år. Men framförallt ska jag nog låta träningen inför rallyt ske lite i förbifarten. Konditionstränar gör jag redan och långpromenaderna på sex och tolv timmar och kanske ännu längre får väl som sagt vara lite mer... ofokuserade helt enkelt. Jag kanske vill stå på startlinjen med känslan att "Hoppsan, är det redan dags? Och jag som inte lagt ner så mycket träning."
Vi får väl också se hur mycket tid jag lägger på bloggskrivandet. Kanske kan te sig en smula kontraproduktivt att vara allt för flitig om jag nu ska vara ofokuserad?
